Viggeby naturreservat ligger i södra delen av eklandskapet och omfattar Viggeby-halvön och öarna Tallön, Rågön, Åttingen, Bromön samt några småöar och skär i Järnlunden. Stränderna kring både halvön och öarna består till stora delar av klipphällar vilket ger området viss skärgårdsprägel.
De centrala delarna av Viggebyhalvön är uppodlade. Längs den östra stranden finns en öppen betesmark som i söder övergår i en lundartad ekskog kring ett högt berg med moränsluttningar. Det finns en hel del äldre hagmarksekar och även partier med yngre ek, lind, rönn, tall och gran. Kring berget finns en hel del gamla, senvuxna ekar. Vid stranden växer klibbal och bergbranten beskuggas av ek och lind. På alm i södra delen (norr om Lerviken) har den mycket sällsynta söderfallslaven (Bactrospora sp.) setts. Till lavfloran hör även rosa skärelav och blyertslav. På hällmarkerna växer enbuskar och under träden även getapel, nypon och hägg. I området finns gott om solexpoerade högstubbar av björk där bland annat den rödhalsade svartbaggen är påträffad. Även en del döda aspar förekommer. Markfloran är bitvis rik med sårläka och trolldruva och fågellivet är mycket rikt med arter som mindre hackspett, gröngöling, stenknäck, skogsduva och stjärtmes. På senare år har frihuggning av ekar och gallring genomförts för att skapa en mosaik av både mer öppna och mer slutna delar. Området betas extensivt.
I och invid de centralt belägna åkermarkerna, som till stor del hävdas genom bete, har naturvårdsåtgärder genomförts på senare år genom återskapandet av en våtmark på drygt 1 ha. Nära våtmarken finns sandmiljöer som innehåller en rik fauna med vildbin och andra gaddsteklar, dels vid en restaurerad täktbrant utmed körvägen ned till Jaktstugeudden, dels i den öppna betesmarken intill den stora parkeringsplatsen vid Viggebysand.
Längs västsidan mellan Mariestadsudden och Sandviken finns ett område genomkorsat av en rullstensås omgiven av lera. Vid stranden finns berg i dagen. Här finns ett stort sammanhängande lövskogsområde med ganska likåldrig medelålders skog dominerad av asp och björk. I vissa partier dominerar ek eller klibbal och det har bitvis gallrats. Fläckvis finns lundflora med trolldruva och sårläka och här finns också orkideerna skogsknipprot och nästrot. Längs de klippiga stränderna är gles hällmarkstallskog vanlig och bitvis finns en rik klippängsflora med brudbröd och axveronika samt den mindre vanliga guldmossan.
1 km nordväst om Viggeby gård finns en betad fuktäng på tidigare sjöbotten. Här finns idag en artrik sötvattenstrandäng som till viss del är öppen, till viss del bevuxen med vidsträckta videbuskage. Även närliggande, lövrika skogsbryn betas. I reservatet finns även mindre ytor äldre barrskog, bland annat på delar av Viggebyön och på udden väster om Lindersvassaviken. På Viggebyön genomfördes 2006 en naturvårdsbränning som ledde till kraftigt brandpåverkade partier och skapade s k lövbrännor, områden med tät ungskog av framför allt björk. Stormarna Gudrun (2005) och Per (2007) skapade stora stormfällda bestånd av främst gran som på ett par platser har lämnats helt orörda. Längst i norr finns en nyligen restaurerad betesmark med grova ekar, nyhamlade askar och grova tallar längs en hällmark som sluttar ned mot Järnlunden. I reservatets norra delar finns även ganska stora ytor planterad barrskog och yngre lövskogar.
Öarna Rågön, Åttingen och Bromön är klädda med lövskog där ek är vanlig. Bromön är den största ön och den betas av får och präglas av gles ekskog, ibland liknande en ekhage, och av ett rikt inslag av gamla vildaplar. Storleken gör att ön även rymmer intressanta miljöer med bl a gran, asp och klibbal. Centralt finns en stor öppen betesmark. Stränder och vikar är varierade med många fina och ofta skärgårdslika hällar. Små men artrika gräsmarksgläntor flankerade av enbuskar finns på öns sydvästsida, östsida och på den nordöstra udden där man finner solvända, brudbröd, knägräs, tjärblomster, gråfibbla, det ovanliga gräset knölgröe och även orkideen Adam och Eva. 2008 genomfördes gallringsinsatser runtom på Bromön för att återskapa en mer mosaikartad miljö med gläntor omväxlande med mer slutna partier. Grova lövträd, främst ekar, frihöggs också. För att gynna torrängsfloran med bland annat Adam och Eva har därefter strandnära partier i sydväst, nordväst och nordöst stängslats in. Till dessa partier släpps betesdjuren normalt in först senare på sommaren. Det finns även en del intressanta lavar, mossor och svampar. På asplågor finns kandelabersvamp och veckticka, på en ekstubbe har oxtungsvamp påträffats. Till lavfloran på ek hör rosa skärelav på ett flertal träd och på gamla aplar finns ofta fina mossfällar av allémossa och rikt med lönnlav. Till fågelfaunan på Bromön hör flera hackspettarter, bland annat mindre hackspett, och vissa år förekommer även den ovanliga mindre flugsnapparen.
Åttingen är en ö med övervägande tätt slutet trädskikt som ger intryck av att ha stått orörd länge. I väster finns berg i dagen liksom på en bergkulle längst i öster. Öns centrala delar präglas annars av en bördig och ganska platt terräng underlagrad av varvig lera. Längs västra kanten växer ek och lind längs en blockrik och delvis bergig sluttning. På ek finns en artrik lavflora med liten vaxlav, grå vårtlav, rostfläck, rosa skärelav och hjälmbrosklav. På lind förekommer glansfläck. Längs öns norra halva blandas ek, lind och asp med 30-40 årig gran som vuxit sig i höjd med lövträden. Här finns rikligt med lungört och även vårärt, sårläka, blåsippa, piprör och liljekonvalj. Från ön uppges även tandrot, vippärt och vitsippa. Något öster om öns mitt finns en fuktig skog av klibbal och björk med inslag av grov asp. På öns södra eller sydöstra del finns ett granbestånd som övergår i ett lövrikt strandbryn. Även här finns dock en artrik markflora. I fågelväg kan även på denna ö mindre flugsnappare påträffas.
Rågön präglas av en bitvis ren ekskog av mestadels rakstammiga träd med inslag av lind i söder och i nordväst en hel del asp. En del ekar är mer vidkroniga i anslutning till gläntor. Ekarna är mest i 50-100 års ålder men äldre träd finns bland annat i form av senvuxna träd. Större delen av ön är ganska torr och markfloran domineras av skogsarter som lundgröe, bergslok, stenbär, liljekonvalj och det finns även blåsippa. Från södra delen av ön finns rikligt med tandrot och vårärt. Rikare flora finns även i klippängsavsnitt dels på den sydvästra udden och dels i sydost. Här växer bland annat Adam och Eva. På senare år har röjningsinsatser utförts för att gynna en omväxlande flora med bland annat Adam och Eva och för att hejda graninvandringen. Rågön betas för närvarande inte men med förekomsten av gläntor finns karaktären av betad miljö delvis kvar. Av signal- och rödlistade arter finns bland annat rikt med rosa skärelav på ett flertal ekar. På ek finns även grå vårtlav och på en del senvuxna träd längs branten mossfällar av allémossa och fällmossa. På en lodyta påträffades traslav och trubbfjädermossa. På asp finns asphättemossa och liten vårtlav.
Tallön är en barrskogsö som kanske främst får sin prägel av de mycket grova granar och granlågor som finns på öns inre delar. Tallön är med ett glest vassbälte förbunden med några mindre öar i nordost. Bara en av dessa öar har något trädskikt och det består främst av tall.
Några av de övriga små öarna i reservatet är fågelskyddsområden med häckning av måsfåglar, vigg och gräsand.
Vid inventering av brandfältet på Viggebyön 2006-2007 (Calluna) påträffades en rödlistad art, Triplax rufipes, som hör till familjen trädsvampbaggar. Två tidigare rödlistade arter påträffades även: mörk ögonbagge, Euglenes oculatus samt bålgeting, Vespa crabro. Andra arter som påträffades var sådana som kan sägas vara brandgynnade på så sätt att de kan dra nytta av den ökade mängden död ved. Fyra arter som är mer knutna till mark och träd skadade av brand hittades: brandlöpare Sericoda quadripunctata, kortvingen Phloeopora concolor samt de två mögelbaggarna Corticaria ferruginea och Corticaria rubripes.
Vid inventering av skalbaggar knutna till asp i eklandskapet 2006 (Calluna) hittades tio rödlistade arter samt 14 arter som tidigare varit rödlistade. Dessutom gjordes ett fynd av en art som inte tidigare påträffats i Östergötland, kortvingen Oligota granaria.
I sjön Järnlunden inom reservatets gränser finns en rik undervattensflora med bland annat den mycket sällsynta styvnaten (EN) samt bandnate (NT) på flera olika ställen, vid Skälstorpsvikens båthamn, 550 m S Skälstorp, 900 m S Skälstorp, Lindersvassavikens NÖ del, SV Rågön, NV Rågön och NV Bromön. Andra nateväxter på ovan nämnda lokaler är ålnate, gräsnate, trubbnate, långnate, gäddnate och grovnate. (Gustafsson 2005) |