Vallaskogen 

Områdesid:	1055
Objektnummer:	855757
Naturvärdesklass:	1
Motiv:	Bi, F, G, K
Areal:	78,61 hektar

Datum för besök

Inga uppgifter funna

Areellt skydd

Naturreservat

 

Naturvärdesbedömning

Vallaskogen är ett tätortsnära rekreationsområde med höga biologiska, geologiska och kulturhistoriska värden. Området uppvisar också en hög artrikedom med flera rödlistade och ovanliga arter. Omkring 500 kärlväxter har hittats i området. Bland arterna finns bl.a. den rödlistade korskovallen och signalarterna vippärt, trolldruva, korallrot och nästrot. Flera ovanliga vedlevande insekter knutna till död ved och gamla träd förekommer också. Dessutom finns en rik svampflora. Särskilt det ekrika brynet i sydväst hyser en mycket skyddsvärd svampflora med flera sällsynta och rödlistade arter. Även vissa delar av barrskogen är mykologiskt rika där hittills flera rödlistade tickor på tall och gran har återfunnits. Flera kulturhistoriska spår förekommer med bl.a. stensträngar, gamla transportvägar s.k. hålvägar, fägator, gravfält, boplatser, husgrunder och rösen. Flera av dessa är utmärkta med informationsskyltar. Området genomkorsas av många större och mindre stigar och Vallaskogen har alltid varit ett mycket viktig område för rekreation och friluftsliv. Nära Gamla Linköping finns en naturstig med information anpassad för synskadade.

Områdesbeskrivning

Vallaskogen utgörs av en långsträckt, ganska bred ryggformad avlagring som till största delen består av barrskog med en ganska hög andel äldre tall. Många av tallarna är mellan 100 och 150 år gamla men några få är ca 200 år eller möjligen något äldre. Bitvis finns också ett stort inslag av lövträd. Skogen är överallt tydligt påverkad av mänskliga aktiviteter men den södra delen har med tiden antagit en allt mer naturskogsartad prägel efter det att militärens aktiviteter har upphört. Till denna prägel bidrar en stor andel död ved, bl.a. stormfällda träd efter stormarna i början av 2000-talet. Den norra delen, mellan Valla gård och Friluftsmuseet Gamla Linköpings stadskvarter, är betydligt mer kulturpräglad och här finns ett flertal betesfållor med betad skog eller träd- och buskbärande betesmarker av lite olika typer. Flera betesfållor efterliknar hur skogarna såg ut när utmarksbete bedrevs i Sverige i slutet av 1800-talet. Andra betesfållor efterliknar hagar så som de kan ha sett ut närmare byarna. Även mindre slåtterängar och hamlade träd finns i denna del, som är naturreservat. På några platser i Vallaskogen finns gamla ekar med en ålder på ca 200 år eller något äldre. Dessa är förmodligen rester efter ett mer sammanhängande område av gamla ekar och utgör en utpost av ekmiljöerna i Tinnerö eklandskap. Längs den sydvästra kanten finns förutsättningar för mycket värdefulla brynmiljöer ut mot öppna fält. Redan nu finns små områden med gamla, solexponerade tallar och ekar i brynen och dessa, betade miljöer har förutsättningar för ett rikt insektsliv och en rik svampflora. Vid en inventering av skalbaggar 2003 fann man 19 rödlistade arter, 5 regionalt rödlistade och 2 nya fynd för Östergötland. Nära Stratomtavägen har t.ex. tre rödlistade vedskalbaggar påträffats, däribland stumpbaggen Plegaderus caesus. I Vallaskogen finns spår av mänsklig aktivitet sedan flera tusen år, bl.a. stensträngar, gamla transportvägar s.k. hålvägar, fägator, gravfält, boplatser, husgrunder och rösen. Flera av dessa är utmärkta med informationsskyltar. En koncentration av lämningar finns i den sydvästra delen av skogen där det finns ett mindre gravfält, rösen och spår av hägnadssystem. I de centrala delarna finns gamla spår av hålvägar och dessa vägsystem har använts från järnålder in i modern tid. I den norra delen av reservatet, i anslutning till Friluftsmuseet Gamla Linköping, finns återskapade, inhägnade betesmarker och i eller i anslutning till dessa bl.a. fägator, hölador och hamlade träd. Hägnaderna är utförda på traditionellt sätt. Allt detta tillsammans med Friluftsmuseet Gamla Linköping utgör en värdefull kulturmiljö med möjlighet till utveckling. Geologiskt består Vallaskogens kärna av urberg, grovkornig granit, s.k. Smålandsgranit, som framträder i dagen i flera rundhällar. De väl framträdande rundhällarna spridda över hela ryggen vittnar om ett kraftigt söndersprucket urberg med två tydliga sprickbildningar ungefär i nord-syd respektive nordost-sydväst. Berget överlagras av morän som fläckvis har ansamlingar av många block i markytan. Dessa blockansamlingar uppkom sannolikt under ett avstannande skede i den senaste inlandsisens avsmältning över landet och i anslutning till det s.k. randbildningsstråket. Längs Vallaskogens västsluttning framträder en tydlig svallningspåverkan av moränen. Blocken i moränen har frispolats av vågor i Ancylussjön. Nivån är ungefär 75 m över nuvarande yta i Östersjön och kallas följaktligen för Ancylusgränsen (Linköpings kommun 2003, SGU 2007). Den högsta punkten i Linköpings tätort, 95 m.ö.h., finns i Vallaskogen. De små sankmarkerna i Vallaskogen har ett mycket tunt torvtäcke och försumpningen betingas helt av lågparti i terrängen och nederbörd. En mindre vattensamling i nordväst hyser grundvatten som blottlagts genom grävning. Vallaskogen är ett livligt frekventerat friluftsområde med många både större och mindre stigar. Från stadskvarteren i Friluftsmuseet Gamla Linköping och genom skogen går Östgötaleden. Ett stort antal föreningar använder regelbundet Vallaskogen som exkursionsmål. Vallaskogen är också viktig ur ett pedagogiskt perspektiv och här spelar gång- eller cykelavstånd från universitetet, skolor och förskolor stor roll. I södra delen av skogen finns en skolskog där skolorna inom T1-området bedriver utomhuspedagogisk verksamhet. I sluttningarna i väster ligger Vallabackarna, två backar som är flitigt använda som skidbackar då det finns snö. Ridanläggningen i Valla använder frekvent skogens stigsystem vid sina uteritter. I södra delen av skogen har föreningen Mera lera en terrängcyklingsbana. Skogspartiet med Vallabackarna, som gränsar mot Valla gård, används ofta för olika evenemang, som nationaldagsfirande och olika studentarrangemang. Området har en spännande historia. Under 1600-talet utnyttjades den södra delen av skogen som kunglig djurgård och betades av dovhjort och rådjur. Enligt häradskartan från 1874-1881 bestod i stort sett hela den nuvarande Vallaskogen av trädbärande betesmark eller betad skog, dominerad av barrträd. I de sydvästvända brynen fanns inslag av lövträd. Förmodligen dominerades trädskiktet av tall som till stor del motsvarar de upp till 200 år gamla tallarna som växer här nu. Delar av Vallaskogen betades ända fram till 1932. Därefter har inget bete förekommit förrän sommaren 2000. Den södra delen av reservatet har in i modern tid utnyttjats som övningsområde av Försvarsmakten. När regementena i Linköping lades ner har skogen lämnats för fri utveckling vilket resulterat i att denna del blivit alltmer naturskogsartad, med bl.a. en stor andel död ved. Den norra delen av reservatet var under mitten av 1900-talet en till stora delar ganska öppen skog med stora mattor med blommande vitsippor under våren. Under den senare hälften av 1900-talet har den här delen av skogen växt igen alltmer. Numera är denna del till stor del indelad i betesfållor och mycket arbete har lagts ner på att röja bort lövsly och annan igenväxningsvegetation och Vallaskogen är här åter igen en ganska öppen skogsmiljö. Vid revideringen av Naturvårdsprogrammet 2012 var endast den norra delen av skogen naturreservat. Enligt den fördjupade översiktsplanen för Övningsområdet, antagen av kommunfullmäktige 2003, och inriktningsbeslut fattade av Kultur- och fritidsnämnden och Samhällsbyggnadsnämnden, ska även den södra delen av skogen, fram till Lambohovsleden, ingå i reservatet genom att det utvidgas.

Åtgärder och bibehållande av värden

Syftet med det ursprungliga reservatet är att sköta skogsbruket på ett traditionellt sätt, d.v.s. bondeskogsbruk, för att därigenom vidmakthålla och bevara höga natur- och kulturvärden, i övrigt bevara och utveckla de höga natur- och kulturvärdena, utveckla och främja rekreation och friluftsliv och fungera som en pedagogisk resurs.

Noteringar

Områdets ytligt sett enkla geologi förtjänar att beskrivas i lite mer informativ och omfattande text än vad som f.n finns i broschyr (Skogsvårdsstyrelsen 1998).

Rödlistade arter

Almsnabbvinge, Satyrium w-album (NT) Blåvingad lövsvampbagge, Tetratoma fungorum (LC/NE) Bred tickgnagare, Dorcatoma flavicornis (LC/NE) Bred tickgnagare, Dorcatoma flavicornis (LC/NE) Bredhornad smalpraktbagge, Agrilus laticornis (NT) Brun vedborre, Xyleborinus saxesenii (LC/NE) Brunhuvad spolbagge, Scraptia fuscula (LC/NE) Bålgeting, Vespa crabro (LC/NE) Bålgetingfuktbagge, Cryptophagus micaceus (LC/NE) Druvfingersvamp, Ramaria botrytis (NT) Granticka, Phellinus chrysoloma (NT) Gul strävsopp, Leccinum crocipodium (EN) Gyllensopp, Aureoboletus gentilis (VU) Kilporing, Skeletocutis kuehneri (NT) Kolsvart kamklobagge, Prionychus ater (LC/NE) Korskovall, Melampyrum cristatum (NT) Korstecknad svampbagge, Mycetina cruciata (LC/NE) Luddticka, Onnia tomentosa (NT) Mindre blåvinge, Cupido minimus (NT) Mjölmusseron, Tricholoma ustaloides (NT) Märgelsandbi, Andrena labialis (VU) Mörk ögonbagge, Euglenes oculatus (LC/NE) Mörk ögonbagge, Euglenes oculatus (LC/NE) Orange rödrock, Ampedus nigroflavus (NT) Scharlakansvaxskivling, Hygrocybe punicea (NT) Tallticka, Phellinus pini (NT) Vågbandat ordensfly, Catocala sponsa (LC/NE) Yxbagge, Serropalpus barbatus (LC/NE) Ängsskära, Serratula tinctoria (NT) -, Cryptarcha undata (LC/NE) -, Cryptophagus pallidus (LC/NE) -, Epuraea guttata (LC/NE) -, Haploglossa gentilis (LC/NE) -, Hypera meles (LC/NE) -, Ipidia binotata (NT) -, Microscydmus nanus (NT) -, Oligota granaria (LC/NE) -, Paromalus parallelepipedus (LC/NE) -, Plegaderus caesus (LC/NE) -, Plegaderus caesus (LC/NE) -, Ptenidium turgidum (LC/NE) -, Trichonyx sulcicollis (NT) -, Triplax rufipes (NT)

Referenser

Muntl uppgift Skogsslingan Valla Linköping, informationsbroschyr. Undersökning av vedskalbaggsfaunan kring gamla ädellövträd i Linköpings tätort Inventering av skalbaggar i Vallaskogen år 2003 Inventering av insekter i granmiljöer i Linköpings kommun Skötselplan. Vallaskogens naturreservat